Begå inte brott och göd inte de kriminella!

Författaren Axel Wallengren (med romanfiguren Falstaff, fakir) skrev en gång i tiden att Vatten är ett farligt gift vilket omger Visby stift. Det har fortfarande sin giltighet. Men nu har vi ett annat gift som finns i hela Sverige (liksom i andra länder) och har blivit en expanderande samhällsfara: narkotikan.

I Sverige uppmärksammades narkotikan när amerikanska jazzmusiker gästspelade efter andra världskriget och inte gjorde någon hemlighet av att de använde kokain med mera. Det var då det. På senare år har narkotikaanvändningen ökat explosionsartat. Att det är så framgår bland annat av tester av avloppsvatten.

Att inneha narkotika är ett brott men många struntar i det eftersom risken för upptäckt anses liten. Polisens resurser räcker inte till.

I november 2019 gjordes dock ett stort beslag av amfetamin i Stockholmsområdet. Och det var inte vad som helst – det var den så kallade dödsdrogen. Till det märkliga hör att flera samhällstoppar hade använt denna drog trots att de borde ha förstått vilken risk de tog.

Det där avslöjandet visar på en viktig del av problemet: köparna bryr sig inte om vad det kostar, hur farligt det är och vilka konsekvenserna blir inte bara för dem själva utan i hela samhället. De är säkerhetsrisker – vem vill åka med en drogad förare eller opererad av en dito kirurg?

Det finns mer eller mindre kända personer som förespråkar statlig försäljning och avkriminalisering av cannabis. En del av dessa personer talar i egen sak och använder eller har använt narkotika. Men en legalisering skulle innebära att ännu fler får tillgång till droger, blir beroende och sjuka. Missbruket kan leda till döden.

En legalisering är inte aktuell i Sverige. Riksdagens beslutade mål om ett narkotikafritt samhälle gäller. Men det målet är långt borta och kräver krafttag mot narkotikan på alla fronter.

Åtgärderna måste börja tidigt i skolan och inte minst i föräldrahemmet. Det gäller för lärare, fritidsledare och föräldrar att ta sin uppgift som föredömen och utbildare på största allvar. Risken är annars att barnen får andra föredömen i form av kriminella med exklusiva bilar, glittrande kedjor och med små gåvopaket med cannabis i fickorna.

Dessa langare borde vara en lätt match för spanande poliser eftersom innehav av narkotika – liksom skjutvapen – är brottsligt. Många borde kunna tas på bar gärning. Men poliserna är för få och många lämnar yrket. Rekryteringen är otillräcklig trots nya insatser.

Polisbristen i alla delar av landet har en direkt koppling till vad som blivit en av medborgarnas viktigaste frågor: otryggheten. Även Sverige har numera ett inbördeskrig att hantera – det mellan narkotikaligorna. Kriminella skjuter ner kriminella – och andra – på öppen gata. Handgranater och dynamit används också.
Där har vi en av de stora frågorna i nästa val.

Tyvärr är det brist på personal i nästan alla viktiga branscher i Sverige. Det gäller inte minst polis, tull och andra delar av rättsväsendet. Tullen är ytterst viktig eftersom inflödet av narkotika ökar vid våra gränser och per post. Man tror att 80-90 % av narkotikan slinker igenom vid Öresundsbron. Det är nödvändigt att minska inflöde och tillgång.

Ett annat problem är att en del läkare är för generösa med att förskriva läkemedel som innehåller narkotika, en generositet som i vissa fall har drag av langning.

Myndigheterna räcker alltså inte till och mycket talar för att den skadliga utvecklingen kommer att fortsätta. Då återstår vi själva – medborgarna. Vi måste vara föredömen och försöka förklara för vår omgivning att narkotikaanvändningen är både brottslig och farlig.

Du som själv använder narkotika måste inse att du göder de kriminella med dina pengar. Samt att du är med och finansierar det narkotikakrig som skapar otrygghet i hela samhället.

Åke Askensten

Texten har publicerats i Miljömagasinet.

Publicerat i Miljömagasinet, Riksdagspolitik | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Tänkbart och otänkbart 2020

Fiktionsredaktören har ringt några potentater och dessutom varit flugan på väggen i en del hemligstämplade rum


Stefan Löfven:
Jag har fått kritik för att jag vill få bort narkotikan från Djursholm. Men det var bara ett exempel – jag menade hela landet, ja hela världen. Jag vill inte höra fler travesteringar från den kristna högern om att narkotikan är ett farligt gift som finns i alla stift. Visionen om Sverige som ett narkotikafritt land ligger fast.

Jair Bolsonaro: Det ringde en svensk meteorolog från Bryssel och berömde mig för vår fina regnskog. Han sa att med regnskogen kan Brasilien vara med och rädda hela världens klimat – och det hade jag inte tänkt på. Det var ett väldigt intressant samtal. Det gäller att lyssna på forskningen och jag kommer nu att se till att regnskogen ökar. Alla kriminella avverkare låser vi in.

Håkan Juholt: Visst är jag trött på all j-a islandssill, men jag tänker inte utmana Stefan om ordförandeposten. Men kanske nominerar jag Suhonen – han är bra på att käfta mot alla.

Xi Jinping: Vi öppnar arbetslägren och friger dessutom alla Falun Gongare och andra frispråkiga. All kolkraft ska vara borta 2030 och satsningen på sol och vind 10-dubblas. Det blir inte lätt men jag står inte ut med att alla pekar finger åt mig på toppmötena.

Isabella Lövin: Alla på oppositionens partikanslier får var sin cykel av mig. Per ville det skulle vara elcyklar men jag sa att det kommer inte på fråga – vi ska ju motionera mera och dessutom avveckla kärnkraften! Daniel Helldén ville att det skulle vara lådcyklar med texten Daniel som språkrör – men då blev Per tvärsur.

Margaret Thatcher per himmelsk telefon till Boris Johnson: Dear Boris, glöm inte att jag drev på för bildandet av FN:s klimatpanel. Johnson: Det håller inte, Margaret. Alla insatta vet att du gjorde det för att öka möjligheterna för kärnkraften och för att du ville bli av med de besvärliga kolarbetarna.Thatcher: Men för skams skull måste du se till att vi klarar Parisavtalet. Johnson: OK, jag lovar, både för dig och för skams skull.

JimmieÅkesson: Jag har ingenting att säga… Jo, nu påminner min sambo om att jag har en nyhet: SD stöder numera regeringens migrationspolitik! Så nu kan väl alla prata med mig?

Donald Trump på Twitter: Jag ställer inte upp i presidentvalet. Både min First Lady och dottern Ivanka gnäller på mig hela tiden och säger att jag går för långt. Jag rådgjorde med Barack och hann höll med dom. Efter det bestämde jag mig: jag nominerar Ivanka som Republikanernas kandidat. Sen kommer jag att kalla mig Second First Gentleman, det passar ju bra in på mig…

Magdalena Andersson: Jag kommer aldrig mer att bromsa EU:s hårdare tag mot skatteflyktingarna. Det har varit hemskt sen jag kom hem från Bryssel. Alla har skällt på mig och sagt att jag inte är en riktig sosse. Men det är jag visst – jag är en riktig gråsosse som bara råkade rösta fel i EU eftersom jag var upptagen av ett telefonsamtal från Leif Östling.

Fredrik Reinfeldt: Jag vill rätta ett fel i mitt tal på Norrmalmstorg inför valet 2014. Jag sa Öppna era hjärtan men det skulle ha varit Öppna era plånböcker. Det var Borg eller nån talskrivare som hade kladdat i mitt manus.

Morgan Johansson: Vi ska knäcka de kriminella gängen och ta bort narkotikan. På riktigt den här gången. Jag har sagt till Brå att de ska vara observanta och rapportera offentligt om våra framgångar.

Annie Lööf: Jag har gjort som Greta sagt och har pratat med forskarna. Och nu inser jag att det är kontraproduktivt att använda vår skog till flygbränsle. Istället måste vi minska flygandet rejält och jag ska föreslå att alla riksdagskandidater ska vara föredömen och halvera sitt flygande.

Vladimir Putin: Jag har haft ett långt samtal med kamrat Medvedev och vi har kommit fram till att det inte kan fortsätta så här med alla sanktioner och demonstrationer. Ryssland ska få riktig demokrati – även om vi då blir bortvalda. Ukraina ska få Krim tillbaka – rätt ska vara rätt! Vi ska också leva upp till Parisavtalet, minska fossilproduktionen och avbryta byggandet av gasledningen i Östersjön – och glädjas åt att Frau Merkel får stå där med lång näsa.

Ulf Kristersson: Det där med kärnkraften var svårare än jag trodde. Finansministern och riksbankschefen vill inte vara med om att trycka nya sedlar. Finansmarknadsministern förklarade dessutom tydligt att förnyelsebart är mycket lönsamt och säkert. Så nu får det bli som han säger – även om Jimmie blir besviken.

Ebba Busch Thor: Efter att ha fått besked från Uffe har jag också pratat med Bolund och fått klart för mig att vi inte har råd med mer kärnkraft. Han påpekade också att det bara är några mil mellan Forsmark och Uppsala och att jag nog inte hinner undan om det blir en härdsmälta. Jag ringde upp till vår anfader Lewi Pethrus och han vara tydlig: Gud bevare Eder alla för den onda kraften! Så det får stå ”Sol och vind med Ebba” på affischerna 2022.

Åke Askensten

(Publ i Miljömagasinet nr 1/2020)

Publicerat i Miljömagasinet, Politik | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Tänkbart och otänkbart 2020

Klimatförnekare i regering och riksdag?

Respekten för pengar och miljö har urholkats i Sverige. Tre mycket klimatskadliga projekt sticker ut speciellt: trafikinvesteringarna i Stockholmsområdet, Arlandautbyggnaden och raffinaderiet i Lysekil. Dessa projekt spräcker Sveriges miljö- och klimatmål.

Att det finns ministrar som driver utbyggnaden av Arlanda med en ny bana, det är svårbegripligt. Att de riskerar att spräcka regeringen är ännu märkligare. Har de inte heller förstått att vi är inne i en klimatkris?

Det statliga flygplatsföretaget Svedavia – som inte verkar känna till vare sig Parisavtalet eller riksdagens kärnkraftsbeslut – kalkylerar med att ett utökat Arlanda kan öka passagerarantalet från 26 till 40 miljoner. Sveriges 10 miljoner invånare behöver naturligtvis inte detta. Meningen är att Arlanda ska bli en storslagen internationell mellanlandningsplats. Våra skattebetalare ska betala många onödiga miljarder för mer luftföroreningar och mer buller.

Preems önskan att bygga ut sitt raffinaderi i Lysekil har fått skarp kritik. När det blev klart projektet att ska prövas i regeringen kom Preem med nya utsläppsberäkningar.

Nu skriver Preem att utsläppen ska stanna vid 2,7 miljarder ton växthusgaser per år mot 3,4 i den tidigare ansökan. En del av utsläppen ska fångas in. Vidare ska inte bara tjockolja utan också tallolja, plastpåsar och bildäck användas för att få fram nya bränslen.

Men kritiken från bland andra Naturskyddsföreningen kvarstår. Nu återstår att se vad regeringen kommer fram till när projektet ska prövas mot bland annat den ganska nya klimatlagen.

Förbifart Stockholm är en kroniskt växande gökunge. Projektet har senast försenats med 4 år och beräknas bli 3 miljarder dyrare. Partierna i Stockholmsregionen är oense om hur merkostnaden ska finansieras. Samtidigt har kostnaden för tunnelbanebyggandet ökat med 9 miljarder.

Den beryktade Förbifarten är redan en miljö- och klimatbov genom de föroreningar som åstadkommits under bygget. Och det blir mer av det fram till 2030   då motorvägen – kanske – är färdig. Beräkningarna visar att det då blir en kraftig ökning av biltrafiken i regionen och därmed i andra delar av landet.

Men åter till pengarna. Riksdagens upplysningstjänst beräknade för några år sen att Förbifarten kan komma att kosta 61,3 miljarder. Trafikverket talade då om 27 miljarder. Skillnaden förklaras av att upplysningstjänsten räknat med ränta, inflation och den historiska fördyringen av Trafikverkets projekt. Vad den summan kommer vara uppe i 2030 är oklart. 70 miljarder? Eller 80? Det är fritt fram att gissa – som Trafikverket brukar göra.

Alla som bor utanför Stockholmsregionen – och de är ganska många, över 7 miljoner – och har dålig kollektivtrafik har också anledning att undra. Varför denna miljardrullning i Stockholmsområdet när det är så uselt här hos oss?

En rad miljöorganisationer och debattörer har nyligen krävt att Förbifarten ska stoppas.

När kommer lagstiftaren själv – Sveriges riksdag – till insikt om att vi inte klarar miljö- och klimatmålen om inte kraftfulla åtgärder sätts in? Biltrafiken hör till det som måste minska liksom oljeinvesteringarna och flygandet.

Det som hittills hänt/inte hänt leder sammantaget fram till en obekväm fråga: Sitter det klimatförnekare i Sveriges regering och riksdag?

Åke Askensten

(Ledare i Miljömagasinet)

Publicerat i Flyg, Klimat | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Klimatförnekare i regering och riksdag?

Ön(s)ketänkande: Arbetet vill lägga ner MP Stockholm

På tidningen Arbetets ledarsida fanns den här rubriken: ”Lägg ned Miljöpartiet i Stockholm.”

Ledarskribenten Martin Klepke är uppenbart dyngsyr över att MP är med och styr Stockholm tillsammans med M, C, L och KD. Vad han inte berättar är att om MP valt att gå i fortsatt koalition med S och V så hade SD fått utslagsröst i fråga efter fråga. Inget lockande alternativ under en fyraårsperiod. SD gick miste om den åtrådda vågmästarrollen genom att MP valde att gå i koalition med de fyra borgerliga partierna.

Vad som inte heller nämns i Arbetets ledare är att MP i överenskommelsen fick med viktiga delar av sitt valprogram när det gäller stadsmiljön. Det handlade bland annat om fler cykelbanor, busskörfält och gågator. Samt stopp för kritiserade projekt som ett Nobelhus i känsligt läge på Blasieholm och Apples byggande av en köplada i Kungsträdgården.

Som grund för det osakliga – rentav löjliga – förslaget att lägga ner MP i Stockholm framförs några osanningar och lätt vägande påståenden.

Det sägs att MP ”gav sitt stöd till en ny våg av utförsäljningar av hyresrätter i Stockholms kommuns ytterområden”. Men inte ens kritikerna hos S och V kunde tro att det skulle bli någon ”våg”. Hur många lägenheter som köps av hyresgästerna är ännu inte klart. Däremot vet man att vågen har uteblivit eftersom det har visat sig att intresset för att köpa är svagt, något som bland annat beror på att det är svårt att låna pengar till bostadsköp.

I Arbetets ledare påstås det att MP anammat att det är ”naturligt att kasta ut lågavlönade hyresgäster från dessa områden och i stället låta välbärgade borättsinnehavare flytta in”. Det där är ett befängt påhitt. I själva verket handlar det om att skapa boendedemokrati genom att de nuvarande hyresgästerna får inflytande via bostadsrättsföreningar.

Som lök på laxen när det gäller bostadspolitiken påstår ledarskribenten att den grönröda majoriteten infört ”stopp för bostadsbyggande”. Var och en som har den minsta aning om vad som händer i Stockholm vet att det är ett osant påstående. Verkligheten är att byggandet av bostadsrätter gått ner – men det beror på minskad efterfrågan. Stockholms stad   har för övrigt aldrig byggt några bostadsrätter men fortsätter att bygga hyreshus via sina stora bostadsbolag.

Vidare levereras det i Arbetets ledare ytterligare en osanning: ”Miljöpartiet i Stockholm driver inte längre miljöfrågor.” MP har posten som som miljöborgarråd arbetar via koalitionen intensivt för att förbättra miljön i Stockholm. Det handlar inte minst om att förbättra luftkvalitén genom att ge bussar, cyklister och gående mer utymme på bekostnad av personbilstrafiken.

Ett ganska nytt inslag som minskar luftföroreningarna i stadsmiljön är elsparkcyklarna. De har ökat snabbt i antal det senaste året. Ledarskribenten ondgör sig över att de företag som ställer ut cyklarna är ”multinationella” och att det är gratis för företagen. Frågan är då om skribenten vill att företagen ska få betala för sin miljöinsats. Det finns för övrigt inga svenska tillverkare som kan vara med.

I ledaren påstås att den årliga cykeluthyrningen ”helt har stoppats”.   Men det beror inte på något politiskt beslut utan problem med upphandlingen. Flera företag är så intresserade av att vara med att de snabbt överklagar upphandlingsbeslut. Men cykeluthyrningen lär återkomma.

Avslutningsvis kommer Arbetet fram till att Miljöpartiet i Stockholm ska läggas ned. Hur? Jo, man vill att det ska ordnas i kommunalvalet 2022. Men det lär inte bli så enkelt eftersom MP har starkt stöd bland stockholmarna – som befinner sig närmare verkligheten än vad Arbetets ledarskribent gör.

Åke Askensten

(Publicerad som ledare i Miljömagasinet)

 

Publicerat i Partipolitik | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Ön(s)ketänkande: Arbetet vill lägga ner MP Stockholm

Greta och mansgrisarna

Många medelålders och äldre män har retat upp sig på Greta Thunberg. Det är inte bara det att de ogillar budskapet och ser det som ett hot mot sitt lyxliv, sitt flygande, sina affärer – och sin makt. Deras problem är inte minst att en 16-åring, dessutom tjej, är så uppriktig och orädd och så kunnig. Det var inte så förr i tiden då folk visste sin plats. En del av dessa personer har tydliga drag av mansgrisar.

Donald Trump försökte vara ironisk på Twitter: Hon verkar vara en väldigt glad ung flicka som ser fram emot en ljus och underbar framtid.

Den ryske presidenten Vladimir Putin är också kritisk och beskriver Greta som en illa informerad och manipulerad tonåring som ställde orealistiska krav i sitt FN-tal.

Trump och Putin har likartade bekymmer och är till exempel oroliga för sina länders framtid som leverantörer/exportörer av fossila bränslen.

Det handlar om mobbare som betecknar Greta som psykiskt sjuk, omogen, manipulerad och konstigt klädd – verbala övergrepp. Vid ett tillfälle har till och med den konservativa TV-stationen Fox News fått nog och bett om ursäkt för uttalanden   som en paneldeltagare gjort.

Själv tycker hon att det värsta är de hot och trakasserier som framförts mot hennes lillasyster.

Även om det finns kritiker så är Greta populär världen över och ha fått igång en global rörelse (Fridays for Future) som fler och fler ansluter sig till. Hon har miljontals följare på sociala medier. Ingen har tidigare sett ett liknande genomslag av en person som vid 15 års ålder började skolstrejka för klimatet utanför det svenska riksdagshuset.

Hur är det då med kritiken mot Greta i Sverige? Här är hon hyllad och har mängder av supportrar. Politiker och kända personer kommer inte med någon kritik. En före detta SD-politiker i Kalmar har dock utmärkt sig negativt genom att sälja bildekaler med orden ”Fuck you Greta!”. När han fått frågan om det inte är kränkande och förolämpande så har han blivit svarslös.

I övrigt finns klimatförnekarna i Sverige mest på sociala medier. En S-skribent tappade fattningen och ansåg att Greta är osaklig eftersom hon inte föreslår några åtgärder mot klimatet och hela tiden hänvisar till forskarna. Men Greta vet vad hon gör. För övrigt har många forskare radat upp förslag till åtgärder.

Statsminister Stefan Löfven har berömt Greta och betecknade henne som inspirerande. Det skedde vid FN:s stora klimatmöte i New York där båda talade. Statsministern räknade i sitt tal upp åtgärder som Sverige vidtagit och nämnde att målet är max 1,5 graders temperaturökning. Han undvek dock försiktigtvis att påpeka att Sverige har problem med att klara sina egna klimatmål och stöttar rysk fossilutvinning i Arktis. Samt att räknat per capita hör Sverige till de värsta klimatskadarna i världen, främst beroende på konsumtionen.

Greta var allt annat än nöjd på klimatmötet och läxade upp de församlade politikerna och direktörerna. Hennes How dare you?! har redan blivit klassiskt. Alltså, hur vågar ni låtsas att det här kan lösas samtidigt som allt pågår som vanligt?

Hur vågade hon själv leverera detta frontalangrepp mot de lyssnande makthavarna? De hade inte varit med om något liknande. Hon var mer uppe i varv än tidigare och var både gråtfärdig och arg. Var det något som kom spontant och oplanerat? Nej, hon har berättat att hon började tänka på talet redan vid midsommarhelgen. Känslorna växte däremot fram under talets gång.

Även vana talare borde ha blivit imponerade av detta oortodoxa framträdande.

Partistrategerna funderar förstås på var Greta står partipolitiskt. Hon har själv inte tagit ställning utåt och det är klokt av henne.

Varje år blir fler och fler miljömedvetna ungdomar röstberättigade världen över och de lär inte lägga sina röster på partier som fortsätter att inte värna om klimatet.

Åke Askensten

(Ledare i Miljömagasinet)  

Publicerat i Klimat | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Greta och mansgrisarna

Energigiganten solen vår räddning

Solen är den stora räddaren i nöden för vårt jordklot.

Vi får inte bli för känsliga/petiga/nostalgiska om vi ska rädda vår planet. Det krävs mängder av insatser, stora små, om vi ska lyckas.

Det är inte konstigt att mannen i  Enskede gård är besviken när  han fick nej till sitt förslag om solceller på det egna huset. Han är ett exempel på de vardagshjältar som verkligen vill göra något för klimatet. Så drabbas han av detta nej.

Historien har drag av tycke och smak. Vad har det egentligen för betydelse om taket är rött eller svart? (Jag är själv tämligen nostalgisk men kan inte uppröras av detta färgbyte.)

Beslutet är en signal till andra som vill göra  en insats. Bygglovsbyråkratin sätter käppar i klimathjulen. Åtminstone i Stockholm. Någon som vet hur det är i andra delar av landet?

Naturligtvis kan den som så vill föra det vanliga resonemanget att ett småhus är just ett  småhus och  solceller är i ett sådant fall  ingenting som räddar klimatet. Men i själva verket består räddningen av mängder av insatser och de små är absolut inte att förakta.

Det storskaliga inte att förglömma. I våra större städer har vi mängder av  stora byggnader med platta eller lutande tak. Det är inte bara kungen som har det. Mång av de lämpliga husen är från miljonprogrammets dagar och ägs av kommuner.

Dags att trycka på startknappen!

https://www.dn.se/sthlm/han-far-inte-satta-svarta-solpaneler-pa-sitt-roda-tak/

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för Energigiganten solen vår räddning

Dubbla roller sliter och försvagar

Enligt tesen ”Så har vi alltid gjort” har de styrande  riksdagspartierna valt att lägga jobbet som partiordförande och minister på  samma person. De som inte sitter i regering låter sina partiordföranden vara främsta talespersoner också i rikspolitiken.

Dessa dubbla roller är inte problemfria. Det läggs arbetsuppgifter på en och samma person i en omfattning som inte förekommer på något annat ställe i samhället. Om något liknande inträffade i näringslivet skulle facket skrika i högan sky om rovdrift och/eller osund maktkoncentration.

Enligt tesen ”Så har vi alltid gjort” har de styrande  riksdagspartierna valt att lägga jobbet som partiordförande och minister på  samma person. De som inte sitter i regering låter sina partiordföranden vara främsta talespersoner också i rikspolitiken.

  Men inte nog med det. Den som har dessa båda uppgifter har begränsade möjligheter till ett ordnat familjeliv och privatliv i övrigt. Att leva ett vanligt liv går inte och det är synd för att det är just genom att leva  ett vanligt liv som vi får  veta hur vanligt folk har det. Och det är ju våra politikers uppgift att göra  det bättre för folk.

  En förutsättning för att klara denna arbetsbelastning fysiskt och psykiskt är god hälsa. Det är egentligen märkligt att bara en partiledare på senare år blivit sjukskriven efter att ha ”gått in i väggen”.

  För mycket jobb leder ofta till stress och stress sänker i sin tur kvalitén på det utförda arbetet. Det kan bli svårt att samarbeta och det kan lätt bli så att felsägningar eller otydligheter ställer  till det. I politiken på alla nivåer finns det gott om förflugna ord som skribenter på sociala medier påminner om  med illa dold glädje. Det är inte så mycket som blir glömt i dessa dagar.

  Arbetsbelastningen inte bara sänker kvaliten  – den gör det också svårt för partiledare  att  hinna tänka framåt och tänka nytt. Samtidigt är det nog så att partimedlemmarna önskar att deras valda ledare skulle vara visionärer. Men glöm det. Tidsbristen och det dagliga arbetet äter upp visionsutrymmet.

  Räddningen för partierna  är då att visioner  och nytänkande kommer genom debattartiklar, kongressmotioner och liknande.

  Avslutningsvis några ord som främst gäller det parti som ligger undertecknad närmast om hjärtat: Miljöpartiet.

  MP skiljer sig från andra partier genom att två personer  delar på jobbet högst upp: språkrören. Gott så. Men dessa språkrör har under den gångna mandatperioden samtidigt varit ministrar. Och det har  begränsat möjligheten  att tala om vad MP verkligen vill i frågor där regeringen fattat beslut som inte varit speciellt gröna.

  Miljöpartiet har i riksdagen fått igenom mängder av gröna förslag, men det har varit svårt att nå ut med det. Istället har folk via media – sociala medier inkluderade – fått information om kolbitar, svikna löften och annat.

  Detta har gjort att MP sjunkit i opinionen och endast med ett nödrop lyckades hänga kvar i riksdagen och dessutom drabbades partiet av stora valörluster lokalt och regionalt. Tragiskt eftersom partiets program gott kunde motivera ett tvåsiffrigt väljarstöd i klass med det senaste EU-valet.

  MP behöver språkrör som är på fri fot och med auktoritet kan göra fram partiets politik utan att därför krascha  med regeringsbeslut. Det kan låta svårt men kompetenta språkrör klarar det.

  Till Miljöpartiets kongress i början av maj finns det ett par motioner på temat att språkrör inte samtidigt ska vara ministrar. Därmed har MP chansen att sätta punkt  för ett system som leder till förslitning och försvagade politiska budskap.

                                                                                    Åke Askensten

(Publicerad i Miljömagasinet)

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för Dubbla roller sliter och försvagar

Robotarna och arbetslösheten – vem ska betala?

Som barn skrev jag en uppsats om framtiden. Jag trodde att tekniken skulle gå framåt så mycket att vi kunde ligga vid swimmingpoolen, äta vindruvor och ta det lugnt.

De var en barnslig framtidsvision för så har det inte blivit. Men den grundläggande frågeställningen kvarstår: Vad ska vi göra när tekniken tar över mer och mer? När robotarna och och konstgjord intelligens förändrar samhället.

En mer konkret och brutal fråga: Hur ska vi ekonomiskt stödja de personer som robotarna gjort arbetslösa?

Starka krafter inom företag och forskningsinstitutioner driver på utvecklingen. Vinsterna ska öka genom billigare arbetskraft. Vilka drabbas då av detta? Detta debatteras knappast i Sverige – här handlar det mer om lägstalöner för flyktingar. Viktigare är faktiskt hur vi ska hantera beskattningen av robotarna och de problem som följer i robotarnas spår.

Inte oväntat finns det olika uppfattningar om hur hårt robotarna och den artificiella intelligensen kommer att slå mot arbetande och arbetssökande. En del tror att upp till 80 procent av de nuvarande jobben på sikt kommer att försvinna eller ersättas. Andra menar att den siffran är för hög och tillägger att erfarenheten visar att ny teknik inte sällan innebär att nya arbetsuppgifter skapas.

Erfarenheter finns men de handlar mest om vilka arbeten som ersatts eller kraftigt förändas. Där har vi bland annat butiksanställda, bankpersonal, industriarbetare, postanställda, bokningspersonal, nummerupplysare, telefonister, översättare. Listan kan göras mycket längre.

Detta har skett successivt och arbetslösheten är i en del länder – till exempel Sverige – ganska låg.

Alltså kan det finnas viss tillförsikt. Men en del bedömare tror att nästa steg, som är väldigt nära, kommer att ge snabbare förändringar och innebära ökad arbetslöshet.

Det är uppenbart att robotar kommer att göra folk arbetslösa, oklart i vilken takt och omfa

Alla delar av samhället verkar dåligt förberedda på det som komma skall. Prognoserna är nog inte särskilt mycket tillförlitligare än i min skoluppsats.

Här några exempel på vad samhället måste ta ställning till:¤ Beskattning e dyl av robotar (ramaskrin är att vänta från företagen).¤ Ersättningen till arbetslösa, kopplad till robotbeskattning.¤ Förändrat försörjningsstöd – kan basinkomst/medborgarlön vara ett alternativ?
¤ Konsekvenserna av att robotar ersätter människor inom vården och äldreomsorgen.¤ Kortare arbetstid.

Det där är ett axplock bland framtidsfrågorna – det finns många fler. Alla frågorna har det gemensamt att de är kontroversiella.

Stridigheter är därmed att vänta inom politiken och på arbetsmarknaden. Det är oundvikligt. Men det viktigaste är att tänka i förväg och ha beredskap inför en framtida utveckling som kommer att vara snabb och laddad med överraskningar.

Åke Askensten

(Publicerad i Miljömagasinet)

 

Publicerat i Arbetlöshet | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Robotarna och arbetslösheten – vem ska betala?

Hettan räddade MP – men gamla hjulspår dög inte

Det var många som trodde att värmeböljan i somras skulle rädda kvar Miljöpartiet i riksdagen. Och så blev det – om än med nöd och näppe.

Men hettan räckte inte för att ge en mandatökning.

Delar av den under mandatperioden förda rikspolitiken sänkte MP inte bara i riksdagen utan också i kommuner och landsting landet runt. Besvikelsen är förstås stor både bland gröna politiker och sympatisörer.

Än en gång har det bekräftats att det inte håller att köra i gamla hjulspår och framstå som ett fåfrågeparti. Väljarna kräver betydligt mer för att ge sitt stöd.

MP misslyckades att föra ut att partiet har ett utmärkt program i mängder av frågor.

Grunden fanns i kongressbeslutet om att partiet skulle profilera sig i miljö och klimat. Gott så. Men det var inget nytt för väljarna som efterfrågade mer. Problemet var att   detta ”mer” inte kom. Det blev en valrörelse i gamla hjulspår. Och resultatet är nu känt – tydligt och smärtsamt.

Väljarna kände inte till eller hade glömt de stora framgångar som MP hade haft i riksdagen. Kvar i deras minne fanns kolbiten, kärnkraften, Förbifart Stockholm Brommafiaskot och muslimfrågorna. En del undrade säkert också var MP stod i de sociala frågorna. Inga ansvariga politiker tycks förrän i sista stund ha förstått sprängkraften i LSS-frågorna – där fick S-ministrarna hållas.

För att bli ett stort parti krävs att MP gör en nystart och att ledningen framöver visar respekt för vad som är väljarnas viktigaste frågor. Sjukvården toppade i många undersökningar. Men inte i enda av de många   debatter jag följde tog ledande MP-företrädare på riksnivån upp den frågan på eget bevåg. När de fick frågor om vård och omsorg så var svaren inte helhjärtade. Det var ju miljö och klimat som gällde – något som alla redan visste.

Nu står ett sargat MP direkt inför ett nytt ödesval och nu handlar det mer än kanske någonsin om framtiden. Ska vi med minskat mandatstöd bli en knähund i någons regering? Eller ska vi bli en gläfsande, fri grön terrier som lägger grunden till ett kanonval 2022?

Åke Askensten

(Har varit publicerad i Miljömagasinet)

Publicerat i Uncategorized | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Hettan räddade MP – men gamla hjulspår dög inte

Kristersson har gått vilse i riksdagshuset

Efter att Björklund och Lööf i dag sagt nej till Kristerssons regeringsförslag kommer regeringskrisen att förlängas. M-ledaren har hittills misslyckats med allt.

Björklund nämnde ”Stockholmsmodellen” men MP:s 16 mandat räcker inte för skapa majoritet för allianssidan på Helgeandsholmen.

Liberalerna skulle kanske kunna gå över till de rödgröna men det ger inte heller majoritet.

Det enda parti som i ett slag kan förändra situationen är C. Om C går till de rödgröna ger det de 175 mandat som behövs.. Men det ville inte Lööf veta av i dag även om hon kanske inte var fullt så kategorisk som tidigare.

Återstår att då att både C och L går till de rödgröna – det kunde möjligen vara ett rimligt alternativ. Lööf verkade inte helt avvisande till den tanken.

En  annan ”lösning” kan visa sig vara extraval, men det skulle kunna vara mycket riskabelt både för MP och L.

Publicerat i Riksdagspolitik | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Kristersson har gått vilse i riksdagshuset