Landstinget hänger inte med – det blir sämre för stockholmarna

Handlingsförlamningen är påtaglig i Stockholms läns landsting. En starkt bidragande orsak är att de styrande allianspolitikerna ser problem med finansieringen. Det gäller det mesta utom motorvägen Förbifart Stockholm som – enligt riksdagens utredningstjänst – kan komma att kosta över 60 miljarder inklusive räntor.

Det finns en grundläggande rädsla – eller vad det nu kan kallas – för att låna till investeringar. Dessutom har skattesänkningarna gjort att det inte flyter in tillräckligt med pengar den vägen för att klara behovet av sjukvård och kollektivtrafik. Om man tänker om och  höjer skatten med exempelvis 20 öre ger det  strax under 1 miljard kr.

Grundläggande för problematiken är också att Stockholms län (som omfattar 26 kommuner med 2 miljoner invånare) sedan flera år har en årlig befolkningsökning med i storleksordningen 35.000 personer. Stockholm är av någon anledning en magnet, en magnetism som inte avtar.

Att då tveka inför satsningar på tunnelbana till bl.a. nya Hagastaden med närliggande Karolinska är ett tecken på oförmågan att komma till skott. Dessutom försenas utbyggnaden av Spårväg City till Ropsten och Lidingö. En första försening brukar följas av flera – det är nästan lika  säkert som Amen i kyrkan.

Ett annat bekymmer är att man sedan många år underlåtit att bygga ut sjukvården i takt med befolkningsökningen. Visst blir det ett avancerat – och oerhört dyrt – universitetssjukhus i Solna – det byggs nu. Men märkligt nog ger det inte fler sängplatser jämfört med den vårdverksamhet som man hade tänkt sig att avveckla på Karolinskas område.

Alliansens företrädare pekar nu på att man ska bygga ut med 50.000 vårdplatser på Södersjukhuset. Det sägs innebära att man ”ligger i framkant” . I själva verket ligger man i ”bakkant” – den utbyggnaden borde ha gjorts för flera år sen.

Samtidigt kvarstår de mångåriga problemen med ambulanssjukvården. Ambulansverksamheten är utlagd på entreprenad och personalen har gång på gång larmat om pressade scheman. Att personalen inte mår bra – det brukar gå ut över kvalitén i verksamheten.

Stockholms läns landsting – var god dröj…

Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.